Lill onsdagen!!
Jodå.. sov morgon imorgon imorgon så då passar man på!
mysigt kväll men inget hände
Idag var jag med en kille som heter Jonas efter att ha varit på skolan och varit och ätit med Mattias. Han hade visst lovat att fika med mig sen innan jul förra året men blev aldrig av. Så han hörde via sms av sig igår och sa att han vill hålla det.
Han hämtade mig och åkte direkt hem till honom. På vägen dit pratade vi med varandra om vad som har hänt senast vi träffades sist. Och det flyter ju bra! När vi kom hem till honom så började han städa lite i köket som hans sambosar har skräpat ner, hjälpte honom att gå ut med soporna och sen låg på soffan och såg på barnkanalen. Efter det såg vi Gossip girl och sedan började han laga middag till oss båda. Jag satt och sjöng med honom i köket och hade det rätt trevligt. Efter vi hade ätit såg vi på filmen Tarzan. Jag låg på hans knä medans vi såg filmen, plötsligt så ringde nån på hans telefon och han babblade i minst tjogo minuter medan vi såg film samtidigt. Han skojade med mig genom att trycka på bröstet där jag hade träningsvärk osv. Så efter filmen låg jag fortfarande på hans knä. Båda höll på med mobilen. Lekte med google translate osv. Men inget hände.. Sedan skjutsade han hem mig och vi sjöng till radion på vägen hem...
Hade sex med honom en gång för några år sedan men sen har det inte blivit av att vi träffades mer. Varit på samma fester, fikat tillsammans med vänner och hånglat med varandra på krogen.
Jag vet faktiskt inte. Känns som att jag har en crush på honom. Har som alltid gillat honom fast samtidigt hatat honom på annat sätt som saker han gör. Kan vara kanska jobbigt att se honom hångla med någon annan osv. Man tappar på nåt sätt förtroende om den personen och ändå tycker man om den.
Jag ville att han skulle ta initiativet att ge mig en puss eller nån slags signal vilket han aldrig gjorde. Vet inte ens vad jag ska tro. Han kanske kände sig att han ville få det gjort eftersom han lovat mig att ha en fika dag. Fuck jag tycker fortfarande om honom. Han har nog inget intresse för mig, vi är ju bara vänner! Bläää.. Vilken jobbig känsla det här känns! Kunde han inte bara ha kysst mig?! Jag ville ju det! Aja jag hade som sett fram emot att vara med honom idag. Jag får väl nöja mig med en mysigt kväll med en vän jag tror intresserar mig på..
Han hämtade mig och åkte direkt hem till honom. På vägen dit pratade vi med varandra om vad som har hänt senast vi träffades sist. Och det flyter ju bra! När vi kom hem till honom så började han städa lite i köket som hans sambosar har skräpat ner, hjälpte honom att gå ut med soporna och sen låg på soffan och såg på barnkanalen. Efter det såg vi Gossip girl och sedan började han laga middag till oss båda. Jag satt och sjöng med honom i köket och hade det rätt trevligt. Efter vi hade ätit såg vi på filmen Tarzan. Jag låg på hans knä medans vi såg filmen, plötsligt så ringde nån på hans telefon och han babblade i minst tjogo minuter medan vi såg film samtidigt. Han skojade med mig genom att trycka på bröstet där jag hade träningsvärk osv. Så efter filmen låg jag fortfarande på hans knä. Båda höll på med mobilen. Lekte med google translate osv. Men inget hände.. Sedan skjutsade han hem mig och vi sjöng till radion på vägen hem...
Hade sex med honom en gång för några år sedan men sen har det inte blivit av att vi träffades mer. Varit på samma fester, fikat tillsammans med vänner och hånglat med varandra på krogen.
Jag vet faktiskt inte. Känns som att jag har en crush på honom. Har som alltid gillat honom fast samtidigt hatat honom på annat sätt som saker han gör. Kan vara kanska jobbigt att se honom hångla med någon annan osv. Man tappar på nåt sätt förtroende om den personen och ändå tycker man om den.
Jag ville att han skulle ta initiativet att ge mig en puss eller nån slags signal vilket han aldrig gjorde. Vet inte ens vad jag ska tro. Han kanske kände sig att han ville få det gjort eftersom han lovat mig att ha en fika dag. Fuck jag tycker fortfarande om honom. Han har nog inget intresse för mig, vi är ju bara vänner! Bläää.. Vilken jobbig känsla det här känns! Kunde han inte bara ha kysst mig?! Jag ville ju det! Aja jag hade som sett fram emot att vara med honom idag. Jag får väl nöja mig med en mysigt kväll med en vän jag tror intresserar mig på..
Melt my heart
Ett tag sen jag hade så här roligt. Hur länge kan det vara? nästa fyra månader har jag inte festats, så sjukt länge sen! Måste säga att jag kände mig lycklig i helgen och det kändes super. Nu är det ju slut på money. Att jag har varit rädd för fest i så lång period och tror fortfarande att jag än är. Känns nog lite hemskt ändå! Tänk att jag nästan hade sex med en tjej igår, läskigt! :D Vi skrev med varandra på sms hela kvällen idag. Men nu tror jag att hon somnade eftersom jag inte fick några svar.
Ska tydligen få en överraskning till veckan. Jag är faktiskt väldigt nyfiken på vad det kan vara. Men det ska bli kul att se vad det är. Undra som ändå vad det kan vara. Kanske en ...? Fan det är tomt, går inte att gissa!
Åh hatar min mobil!! Vill ha ny! Den fungerar knappt! Kuk!
Ska tydligen få en överraskning till veckan. Jag är faktiskt väldigt nyfiken på vad det kan vara. Men det ska bli kul att se vad det är. Undra som ändå vad det kan vara. Kanske en ...? Fan det är tomt, går inte att gissa!
Åh hatar min mobil!! Vill ha ny! Den fungerar knappt! Kuk!
bakis dagen hey!
Fan vad jag har haft kul i helgen! Jag till och med lät en tjej ta på min grej igår på toan då vi var och pissade. Fick till och med hennes nummer och att jag ska höra av mig när jag känner mig sugen XD. Antog att jag gjorde ett ganska bra jobb ifrån mig igåt hehe.
Mamma
Jag kan inte somna! Jag tänker, jag tänker på min mamma. Sitter här med tårar i ögonen och känner mig så sjukt ensam. Pim gick och la sig strax innan mig medan jag diskade och duschade och sedan gjorde mig i ordning för sängs. Det kändes på något sätt helt tomt! Jag blundade och försöker somna men det gick inte. Jag tänkte på mamma.. hon är den enda jag har kvar. Så jag bestämde mig för att skriva ett sms till henne så här mitt på natten för och sa att jag älskar henne. Jag brukar aldrig säga till min mamma att jag älskar henne. Jag tycker att det är så jobbigt att säga det till henne eller snarare svårt. Jag önskade att mamma och jag var varandra närmar. Att vi har en egen tid för varandra då och då utan att någon annan ska vara iblandat.
Jag vet att hon fortfarande lever. Men det känns inte som att hon finns där för mig när jag som mest behöver henne. Jag kan aldrig tänka mig den dag, den dag då hon är borta ur mitt liv helt. Hur ska jag då klara mig? var ska jag ta mig till? Jag önskade att hon kunde ge mig mod att fortsätta kämpa för vad jag vill i mitt liv oavsett hur ofta jag klandrar mig. Ösnkar att hon kunde förstå mig mer. Det är nu jag behöver henne som mest, men jag känner inte den just nu. Jag saknar min mamma som när hon var när jag var liten. Hon stöttade mig hela vägen men nu har jag inte ett dugg någon aning längre. Min väg blir bara mer krokigare och krokigare för varje dag..
Jag vet att hon fortfarande lever. Men det känns inte som att hon finns där för mig när jag som mest behöver henne. Jag kan aldrig tänka mig den dag, den dag då hon är borta ur mitt liv helt. Hur ska jag då klara mig? var ska jag ta mig till? Jag önskade att hon kunde ge mig mod att fortsätta kämpa för vad jag vill i mitt liv oavsett hur ofta jag klandrar mig. Ösnkar att hon kunde förstå mig mer. Det är nu jag behöver henne som mest, men jag känner inte den just nu. Jag saknar min mamma som när hon var när jag var liten. Hon stöttade mig hela vägen men nu har jag inte ett dugg någon aning längre. Min väg blir bara mer krokigare och krokigare för varje dag..
Hej natten
Sitter och chattar på qx. Fan det händer ju ingenting där. Vart är alla snygga killar som man kan dejta? Eller som man kan ha sex med åtminstone? Jag behöver kuk, men inte vems som helst fan. Lite kräsen är man ju ändå! Tufft läge... Hur ska man göra? Kan inte det komma upp några snygga bögar upp och bli min älskare?...
Holes inside
När jag lyssnar på den här låten får jag en bild av mig själv. En låt som beskriver mina tankar och önskan.. Svår att kunna beskriva hur dock. Men det är en väldigt fin låt.:)
Joe Brooks - Holes inside
When all that you've tried, leaves nothing but holes inside,
It seems like you're wired, to stay here held in time,
Cuz nothing seems to change, oh no.
No nothing's gonna change, at all.
I can see it in your face, the hope has gone away.
if you hold tight, shadows will be lost in the light.
Oh cuz sometimes, fate and your dreams will collide.
So don't walk away from me,
Don't walk away from me,
Don't walk away from me.
Your feet are stuck, no they cannot move,
Don't tell me that they're glued,
Sure they're far from
At home, at ease but give sometime to breathe
When nothing seems to change, oh no.
No nothing's gonna change, at all.
I can see it in your face, the hope has gone away.
But if you hold tight, shadows will be lost in the light.
Oh cuz sometimes, fate and your dreams will collide.
So don't walk away from me,
Don't walk away from me,
Don't walk away from me.
But everthing will be okay,
I know that it's so easy to say,
But the pain inside will fade,
Please tell me that you'll stay.
If we hold tight, shadows will be lost in the light.
Oh cuz sometimes, fate and your dreams can collide.
And all that you've tried leaves nothing but holes inside...
En skön känsla
Igår/måndag har jag mått som skit. Inte varit ledsen heladagen idag. Har inte velat prata med någon i telefon eller facebook. På kvällen var jag i luleå med Pim och ätit middag. Kändes skönt att få bjuda henne på middag eftersom hon har bjudit mig på så mycket dem senaste gångerna vi var ut och åt. Nu blir det att använda pengar försiktigt. Tusen kronor låter mycket men den försvinner lätt om man inte använder den försiktigt. Med tanke på att jag har det svårt med pengar just nu måste jag spara och slösa så lite som möjligt så jag kan göra något kul med dem.
Nu på fredag ska jag på Felice födelsedags fest. Ska bli kul att få dricka lite alkohol. Har som inte festat på över tre månader så det är nog dags tror jag. Måste bara se till jag att jag inte ändrar mig på sista sekunden att jag vill stanna hemma och tråkar.
Idag ska jag till kurator klockan elva. Ska ta upp om att fara till socialen och höra om de kan hjälpa mig eftersom jag inte trivs att bo hemma. Men jag har ingen annan möjlighet än att bo hemma om jag inte har pengar. Åh vet som inte hur jag ska göra riktigt. Mår bara dålig av att tanka eller fundera. Är orolig för framtiden, vill att allt tyngd ska släppas så jag kan känna mig fri. Jag vill känna att allt är möjligt.
Tack R, du gav mig möjlighet att känna en bit av lycka!<3
Nu ska jag somna gott. God natt
Nu på fredag ska jag på Felice födelsedags fest. Ska bli kul att få dricka lite alkohol. Har som inte festat på över tre månader så det är nog dags tror jag. Måste bara se till jag att jag inte ändrar mig på sista sekunden att jag vill stanna hemma och tråkar.
Idag ska jag till kurator klockan elva. Ska ta upp om att fara till socialen och höra om de kan hjälpa mig eftersom jag inte trivs att bo hemma. Men jag har ingen annan möjlighet än att bo hemma om jag inte har pengar. Åh vet som inte hur jag ska göra riktigt. Mår bara dålig av att tanka eller fundera. Är orolig för framtiden, vill att allt tyngd ska släppas så jag kan känna mig fri. Jag vill känna att allt är möjligt.
Tack R, du gav mig möjlighet att känna en bit av lycka!<3
Nu ska jag somna gott. God natt
Lost in the light
Sitter uppe och ska upp om tre timmar för att duscha och dra till skolan för att träna. Dock har jag sovit sen klockan åtta fram till ett med Bror, Oscar. Har inte packat mina kläder och saker som jag ska ha med mig till Pim. Funderar nästan på att sova hemma inatt istället. Men hade lovat Felice att komma på födelsedagsfika hos henne. Hon fyller nitton år igår, kul för henne så säga! Och tänk att jag fyller 20 iår om några månader. Än ser jag inget ljus i mitt liv men jag hoppas att det snart vänder. Det är nog min största önskan i livet. Är att lyckas med det jag vill göra och framför allt ha en lycklig vardag med små enstaka beskymmer.
God natt/morgon
God natt/morgon
Det finns en ängel
Det kanske finns en ängel som vakar över mig ändå. Precis en stund sedan fick jag en gåva av en människa. Jag är tacksam över dem gåvan jag fick av dig. Känner en liten gnista i mitt hjärta som framger mig lycka. Jag nämner inget namn, men kan det vara en Ängel som har skickat dig? Jag finner ingen ord! Mer vet jag inte vad jag ska säga. Jag är bara tacksam för att du finns. Tack.Gamla vanliga SKIT!
Alltid när jag kommer hem, Alltid! Är det en massa tjat om att jag inte hjälper till i hemmet och att jag sover på dagarnar. Och att jag sover dåliga tider si och så. Sen är det alltid när det gäller om pengar. Om att jag ska jobba och att jag ska ge upp dansen. De säger att jag inte kommer lyckas med det eftersom jag är inne i en depression. Men jag tänker fan inte ge upp bara för att de säger så till mig och klippa av mina drömmar och mål.
Det är inte omöjlig direkt! Jag tar väl förfan tag i mitt liv nu, jag har skaffat hjälp och går på medicin för att jag är villig att må bättre så jag kan komma upp på mina fötter igen och fortsätta kämpa med mina mål.
Har bott nu hela veckan hos Pim. Och nu när jag kommer hem så börjas det igen. Alltid samma jävla tjat! Jag nämnde till Peter idag ifall han kunde köpa in baconost när de är och handlar nästa gång. Och vad fick jag för svar då? "Kanske!" Jag frågade vadå kanske och då sa han om du hjälper mig så kanske jag hjälper.. Vad är det då de ska begär av mig? Jag hjälper väl förfan till hemma! Men det räcker tydligen inte.. för dem ser inte när jag gör nånting när jag tycker att jag gör. Det enda dom kan se är ju när jag ligger hemma och slöar på mina lediga dagar.
Jag trivs verkligen inte av att bo hemma med familjen, jag gör verkligen inte det! Samtidigt så tänker jag att jag ska hålla ut tills jag får körkort. Det är nog det första jag täner på just nu, det är körkort!
Mår ju bara dålig av att bo hemma. Visst det första åren är det bra men nu känner jag att det börjar bli värre. Peter blir alltmer tjatigare och håller på att spökar sig i mitt huvud om saker jag ska tänka på. Som tex. Yun du är 19 år du är inget barn längre du ska jobba och sliter ihjäl dig samt hjälpa till hemma. Klippa gräset, skotta snö, tvätta kläder gör hit och det och där och dit..
Han säger att han finns där till hjälp när jag behöver. Men när jag pratar med honom om saker och ting så sänker han ner mig ett snepp lägre nivå än att stötta mig och ger mig energi till att vilja fortsätta.
Jag klarar nog inte detta länge till! Det är nog en av anledningar att jag får en depression fan. Det är inte bara mitt barndom som bara ha påverkad mig. Till och med min familj sänker ner mig än att ge mig stöd och energi till att vilja kämpa. Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Tack Pim för att du ställer upp på att jag kan bo hos dig på veckorna då och då. Du lättar upp min vardag och får mig att tänka vidare. Jag hade nog inte orkat allt detta om inte vore dig och mina andra vänner som finns där för mig på sidan om även att de inte kan göra så mycket åt det hela.
Ibland är jag bara så trött på livet. Vet inte hur jag ska orka med allt. Skola, dansen och pressen från familjen...
Det är inte omöjlig direkt! Jag tar väl förfan tag i mitt liv nu, jag har skaffat hjälp och går på medicin för att jag är villig att må bättre så jag kan komma upp på mina fötter igen och fortsätta kämpa med mina mål.
Har bott nu hela veckan hos Pim. Och nu när jag kommer hem så börjas det igen. Alltid samma jävla tjat! Jag nämnde till Peter idag ifall han kunde köpa in baconost när de är och handlar nästa gång. Och vad fick jag för svar då? "Kanske!" Jag frågade vadå kanske och då sa han om du hjälper mig så kanske jag hjälper.. Vad är det då de ska begär av mig? Jag hjälper väl förfan till hemma! Men det räcker tydligen inte.. för dem ser inte när jag gör nånting när jag tycker att jag gör. Det enda dom kan se är ju när jag ligger hemma och slöar på mina lediga dagar.
Jag trivs verkligen inte av att bo hemma med familjen, jag gör verkligen inte det! Samtidigt så tänker jag att jag ska hålla ut tills jag får körkort. Det är nog det första jag täner på just nu, det är körkort!
Mår ju bara dålig av att bo hemma. Visst det första åren är det bra men nu känner jag att det börjar bli värre. Peter blir alltmer tjatigare och håller på att spökar sig i mitt huvud om saker jag ska tänka på. Som tex. Yun du är 19 år du är inget barn längre du ska jobba och sliter ihjäl dig samt hjälpa till hemma. Klippa gräset, skotta snö, tvätta kläder gör hit och det och där och dit..
Han säger att han finns där till hjälp när jag behöver. Men när jag pratar med honom om saker och ting så sänker han ner mig ett snepp lägre nivå än att stötta mig och ger mig energi till att vilja fortsätta.
Jag klarar nog inte detta länge till! Det är nog en av anledningar att jag får en depression fan. Det är inte bara mitt barndom som bara ha påverkad mig. Till och med min familj sänker ner mig än att ge mig stöd och energi till att vilja kämpa. Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Tack Pim för att du ställer upp på att jag kan bo hos dig på veckorna då och då. Du lättar upp min vardag och får mig att tänka vidare. Jag hade nog inte orkat allt detta om inte vore dig och mina andra vänner som finns där för mig på sidan om även att de inte kan göra så mycket åt det hela.
Ibland är jag bara så trött på livet. Vet inte hur jag ska orka med allt. Skola, dansen och pressen från familjen...
Rastlös as hell
Fuck me! Jag har inget att göra. Känner mig lite små desperat efter nån att umgås med nu. Jag behöver pengar fan!!!! KUUUUK!
Måste få mig nåt
Inte ätit på heladagen idag. Om ca 30 min ska jag träffa en kille. Måste verkligen ha kuk ikväll. Visst det behöver inte va sex men åtminstone att jag får mig en avsugning så är jag så nöjd så. Hoppas att killen ser hyfsat bra ut ändå. Annars kan det bli riktigt äckligt!
Hemsk människa
Jag känner mig som en hemsk människa! Jag ringde honom och sa att jag inte mår bra och att jag inte känner för att vara med någon efterson jag inte kommer vara så social. Han blev självklart sur och hittade på anledningar att komma till mig iallafall även att jag har sagt att jag känner mig inte så bra och att han kunde komma imorgon istället. Och helt bitter är han och var as dryg i telefonen när jag försöker förklara mig. Alltså grejen är att jag inte allst känner någor för honom vilket han gör. Vi har träffats två gånger och det känns redan för mycket! Redan är det en massa drama från hans sida. Jag menar jag kan inte vara där och svara på hans sms vart femte minut och snacka med honom i telefonen varje dag. Jag har ju annat för mig att göra och vänner att vara med än att svara på hans "vad gör du?, vad gör du nu då?, vad händer ikväll? Vad händer nu då?" vart femte min. Det går bara inte!
Han är verkligen en jätte fin kille men jag kan inte tvinga fram min kärlek för honom bara sådär även att jag ändå försökt. Är jag hemsk att jag vill knulla med någon annan nu? För jag vill knulla! Åh skuldkänslor...
Jag känner mig så jävla off och jag vill inte vara med honom :(
Han är verkligen en jätte fin kille men jag kan inte tvinga fram min kärlek för honom bara sådär även att jag ändå försökt. Är jag hemsk att jag vill knulla med någon annan nu? För jag vill knulla! Åh skuldkänslor...
Jag känner mig så jävla off och jag vill inte vara med honom :(
Jag vill typ inte vara med honom
Jag ska ha besök av en kille jag håller på med. Men det känns för mycket just nu, speciellt när han ska hålla på att överdriva och överdramatiserar allt. Vi tjafsade idag och igår. Han ska komma till mig i ikväll och stanna över helgen, men jag känner ingen lust att vara med honom. Han är verkligen en super fin kille men jag kan inte känna något spänning med honom. Visst att jag tycker om honom... men inte på det sättet. Känns typ fel att vara med honom på det sättet när jag inte känner något för människan. Vill inte att han ska komma längre efter allt tjafs med honom idag egentligen. Får väl se hur det blir! Antar att jag inte kommer vara så mycket för det sociala. Och vill inte ligga heller men får se vad som händer. *suckar*..
Ingen skola idag
Bara varit på skolan på måndag idag. Råkade ta en medicin för mycket i tisdags och fick en biverkningen tillbaka fram till torsdag. Har ändå varit borta nästan hela veckan, känns ju bara meningslös att åka till skolan idag med tanke på att jag inte har varit där på hela veckan nästan. Och varför ska jag just gå på fredag och sen är det helg. Dra hellre dit på måndag istället, då känns det bättre. Typ en ny vecka, ny början. Jag vill verkligen vara på skolan alla dagar i veckan. Vill inte behöva missa så mycket av skolan. Vill hinna ikapp i skolartbeten, men det är så mycket kvar att hinnas med. Jag vet inte ens om det är möjligt att jag kommer få klart allt innan studenten.
Det ligger en tyngd på hjärtat och jag kan inte släppa det, men samtidigt känns det som att jag har fasnat. Jag kommer inte igång med saker som måste bli klar. Jag skjuter på det men ändå är medveten om att det aldrig kommer försvinna av sig själv, och att det är jag som kommer få ångra att jag inte klarar det. Men jag har inte tänk att ge upp, iallafalll..
Tycker det kan vara jobbig att bo hemma med föräldrarna. Jag vet inte varför men det är som att de ska hålla på att tjatas. Har inget annat val än att lyssna på dem. Jag känner en hel del stor press när jag är hemma. Både mamma och Peter håller på! Antingen är det pengar och skola eller så är det annat. De förstår verkligen inte att de inte direkt hjälper mig. Visst att de finns där för mig men inte på rätt sätt. Samtidigt som de finns där för mig så trycker de ner mig långsamt neråt, och det hjälper verkligen inte! Jag mår bara sämre av det.
Bor ju nu då och då hemma hos Pim. Vilket är rätt avlastande och skönt att få komma bort från familjen och allt press. Är tacksam över att hon låter mig bo här och även bjuder mig på mat och en massa mer. Ibland känner jag skuld över att hon måste betala och bjuda på nästan allt eftersom jag inte har pengar att betala själv. Och jag vill inte heller tigga pengar av mor för när hon blir nojig säger hon saker som får mig att känna mig utan värde och gör att jag inte ens vilja leva längre.
Jag har fina vänner som hjälper mig och ställer upp för mig. Men kommer detta att räcka hela vägen att lyckas? kommer det verkligen? Vad är sannorlikheten på det hela liksom?! Jag vill lyckas med mitt liv och mina mål, men alltid så är det nåt som kommer i vägen för mig och det finns inget genväg utan bara omväg till målet. Tänk om vägen tar slut och mål linjen inte längre finns? Allt hopp och det man kämpat för är helt bortkastad. Tänk om det blir så för mig? Jag är rädd! Rädd att inte lyckas!
Det ligger en tyngd på hjärtat och jag kan inte släppa det, men samtidigt känns det som att jag har fasnat. Jag kommer inte igång med saker som måste bli klar. Jag skjuter på det men ändå är medveten om att det aldrig kommer försvinna av sig själv, och att det är jag som kommer få ångra att jag inte klarar det. Men jag har inte tänk att ge upp, iallafalll..
Tycker det kan vara jobbig att bo hemma med föräldrarna. Jag vet inte varför men det är som att de ska hålla på att tjatas. Har inget annat val än att lyssna på dem. Jag känner en hel del stor press när jag är hemma. Både mamma och Peter håller på! Antingen är det pengar och skola eller så är det annat. De förstår verkligen inte att de inte direkt hjälper mig. Visst att de finns där för mig men inte på rätt sätt. Samtidigt som de finns där för mig så trycker de ner mig långsamt neråt, och det hjälper verkligen inte! Jag mår bara sämre av det.
Bor ju nu då och då hemma hos Pim. Vilket är rätt avlastande och skönt att få komma bort från familjen och allt press. Är tacksam över att hon låter mig bo här och även bjuder mig på mat och en massa mer. Ibland känner jag skuld över att hon måste betala och bjuda på nästan allt eftersom jag inte har pengar att betala själv. Och jag vill inte heller tigga pengar av mor för när hon blir nojig säger hon saker som får mig att känna mig utan värde och gör att jag inte ens vilja leva längre.
Jag har fina vänner som hjälper mig och ställer upp för mig. Men kommer detta att räcka hela vägen att lyckas? kommer det verkligen? Vad är sannorlikheten på det hela liksom?! Jag vill lyckas med mitt liv och mina mål, men alltid så är det nåt som kommer i vägen för mig och det finns inget genväg utan bara omväg till målet. Tänk om vägen tar slut och mål linjen inte längre finns? Allt hopp och det man kämpat för är helt bortkastad. Tänk om det blir så för mig? Jag är rädd! Rädd att inte lyckas!
Give me a reason to wait
Ibland känner jag mig att jag vill ge upp mitt liv men samtidigt inte. Jag är leds på livet som den är just nu och då snackar vi inget om framtiden än. Är det ens värd att vänta på att det ska vända? Ibland önskar jag att jag kunde styra över saker, styra tiden fram och tillbaka så jag kan rätta till saker och ting. Som till exempel alla mina misstag jag gjort och alla dåliga val. Det blir nästan som att jag kan få allt att bli som jag vill, iallafall med mitt liv. Men kan inte få allt här i livet. Här sitter man fast och vet knappt om saker och ting kommer att vända eller inte.
