Ångest som fan

 

Inget skola idag. Jag tog mig inte dit allt. Vill bara inte existera idag. Ångest över mitt livs beslut, alla beslut jag tar. Känns skit! Tänker på det där med framtid igen om att allt kommer inte ordna sig. Vad blir jag då? ingen?
Just idag orkar jag inte vara någon, vill bara vara damm!

Nu tänker jag!

Asså jag är med en kille nu. Men har nu den här tanken med att leva ett normalt liv, liksom inte med en kille. Alltså med en kvinna? Vet inte! Jag är förvirrad!
Jag vill ha en familj en vacker dag, med fru och barn. Eller vill jag det? Jag kan inte svara på den frågan! Identitets kris! Jag vet inte vad jag vill ha. Jag älskar tanken på att vara med en kille men den andra tanken med att vara med en kvinna kanske skulle vara lättare? Det blir inte lätt att bilda en familj med en kille. Vem fan ska ställa upp på att vara mamman till mina barn? Jag vill ha barn! Mina egna barn från min egen säd, vill att mitt barn ska få ha en mamma och ha den relation med mor sin.
Hur fan ska jag lyckas att få det att fungera? Det är en lång väg dit. Jag vill inte vara ensam hela livet utan att ha barn. Att skaffa barn är nog en dröm för mig, men tänk om? Tänk om jag aldrig kommer hitta den som vill dela det underbara varelse med mig? Och då menar jag självklart den kvinnan. Jag är orolig.. jag tänker på framtiden igen...detta känns inte bra..